Ryssland överhängande tema i valdebatt om nordiskt samarbete
Sex av nio presidentkandidater samlades på måndagen på Kulturcentrum Hanaholmen för att diskutera nordiskt samarbete. Det var första gången gruppen fokuserade på just detta tema och även första gången en valdebatt arrangerades på Hanaholmen.
Kandidaterna var för det mesta rörande eniga om vikten av nordiskt samarbete under osäkra tider. Samtalet drog hela tiden österut och Norden diskuterades främst ur ett Nato-perspektiv.
På plats framför en så gott som fullsatt sal var kandidaterna Mika Aaltola, Li Andersson, Pekka Haavisto, Jussi Halla-aho, Olli Rehn och Alexander Stubb. Diskussionen leddes av The Ulkopolitists chefredaktör Annastina Haapasaari och podcast-programledaren Tuomas Lähteenmäki.
Diskussionen började med att kandidaterna delade med sig av minnen som visar ett personligt förhållande till en nordisk identitet. Flera mindes resor till Sverige och Norge och olika politiska möten i grannländerna. Den enda kandidaten som inte kände igen en nordisk identitet i sig själv var Jussi Halla-aho.
– Jag skulle inte låta den nordiska kopplingen styra Finlands beslut. Vi är mycket mer än så, vi är européer, vi är en gränsstat, vi är en del av Norden.
Ett nordiskt block i Nato?
I den pågående presidentvalskampanjen har försvaret, Nato och Ryssland varit de mest brännande ämnena. När Sveriges Natomedlemskap går igenom är hela Norden med i försvarsalliansen, vilket väckte frågor om ett möjligt nordiskt block. Alexander Stubb hoppades framförallt på en fortsättning av ett icke-formellt samarbete.
– Block är kanske fel ord, det kan göras informellt på samma sätt som vi gjort före toppmöten när de nordiska länderna har mötts tillsammans med de baltiska länderna.
Haavisto betonade att de nordiska ländernas liknande samhällen ger dem ett gemensamt perspektiv. Men också han påpekade att ett officiellt block knappast är klokt att utropa.
– Det tåls att fundera på under vilken rubrik man gör det, det lönar sig knappast att säga att Natos undergrupp samlas här. Vi skulle säkert inte vara nöjda om Natoländerna kring Medelhavet på ett uppenbart sätt gjorde en sådan egen planering.
Halla-aho å sin sida flaggade för att inte låta vad han kallade identitetspolitik styra inom Nato. Enligt honom har Finland mycket gemensamt med de nordiska länderna, men också med Baltikum och med andra länder som har Ryssland som granne.
Andersson påpekade att trots de nordiska ländernas likheter har länderna fattat väldigt olika beslut i stora frågor, som EU- och euromedlemskap och Natomedlemskap. Detta har hittills begränsat en gemensam utrikespolitik.
– När alla nordiska länder är Nato-medlemmar försvinner de hinder som har funnits i fråga om fördjupandet av försvarssamarbetet. Jag hoppas att man inom utrikespolitiken också vill samarbeta mer, kommenterade hon, och fick en följdfråga om huruvida Finland borde ta en ledande roll i att utveckla ett nordiskt samarbete inom Nato.
– Varför inte, om svenskarna går med på det, sa hon skrattande, men betonade att ledordet ska vara samarbete.
Arktis är framtidens front
Inte heller i frågor kring de arktiska områdena gynnas vi av att tänka i block utan måste titta på helheten, enligt Mika Aaltola. Diskussionsledararna blickade norrut och bad om kandidaternas åsikter om Arktis framtid ur miljöns, ursprungsbefolkningens och utrikespolitikens perspektiv. Finland är en av åtta permanenta medlemmar i Arktiska rådet.
– Arktis är framtidens geopolitiska brännpunkt, Ryssland ser mycket möjligheter där, sa Aaltola och tillade att också Kina ser intressen i området.
Han fick medhåll av Olli Rehn, som också tog upp kraftledningen som nu byggs i norr i samarbete med Sverige.
– Detta är beskrivande för hur viktigt det nordiska samarbetet är och att det kräver långsiktighet.
Både Rehn, Haavisto, Stubb och Halla-aho såg att de nordiska länderna har en central roll i Arktis. Detta betonas framförallt då samarbetet med Ryssland i området är på is och inte ens forskare i nuläget kan jobba tillsammans med ryska kolleger, vilket Andersson tog upp.
Nya roller för Finlands president
Under den senaste mandatperioden har presidentens roll diskuterats aktivt. Inom en kort period har Finland upplevt en pandemi, Ryssland har anfallit Ukraina och vi har gått med i Nato. Från att främst ha haft ett utrikespolitiskt ansvar har presidentens inrikespolitiska roll betonats under olika kriser.
– Om Finland utsätts för en omfattande cyberattack eller ett lastfartyg kapas på Östersjön, vem leder oss? Detta bör klargöras.
Haavisto betonade en tydlighet kring informationsflödet mellan president, statsminister, riksdag och regering.
– Också presidentens skyldighet att rapportera till riksdagen om bland annat Natos toppmöten kunde stärkas.
Presidentkandidaterna har under kampanjerna varit relativt överens om de stora frågorna. Detta illustrerades tydligt av Alexander Stubbs exempel om diverse valkompasser kandidaterna fyllt i.
– Jag gjorde Ilta-Sanomats valkompass efter att den publicerats. Och fan också, jag fick Olli Rehn som etta!
